Ingen vet exakt hur länge människan har kunnat förflytta sig i vatten, utan hjälpmedel.
Det finns dock en berättelse från Vikingatiden på Island. Namnet har jag glömt, men en envis herre som också var en dåtida professionell idrottande viking, blev av diffusa anledningar fredlös och utsparkad från den stora ön Island. Han kom att bosätta sig på en mindre ö utanför fastlandet. Det påstås också att han hade sin fästmö kvar på Island och då och då när trycket blev för stort, simmade han sina x kilometer för att träffa henne, för att dagen efter simma tillbaka till sin lilla ö.
-Sant eller ej, självlärd eller ej, förtäljer inte historien, men det skulle kunna vara sant. Om så, har vi i alla fall haft simkunnighet i Norden i minst 1000 år.
Om man tittar tillbaka 50 år i tiden, på de simrekord som då fanns Internationellt och i Sverige, så är det en häpnadsvärd utveckling gällande simhastigheter. -Hur kan detta vara?
Min bestämda uppfattning är som följer; idag bättre bassänger, bättre simlinor, bättre materiel gällande simdräkter, simglasögon, badmössor. Idag tränas det i de flesta fall smartare och mer specifikt mot tävling. Vi vet idag också mycket mer om allt annat som påverkar prestationen; mat, dryck, sömn, vila, återhämtningsperioder, uppvärmning, stretching, styrketräning etc, men framför allt så är det mentala processer, där vi tror att det går att simma ännu fortare, så fort ett rekord har slagits. Mao, helt andra målbilder!
Det påstås att tävlingssimningen är underutvecklad i och med att vi fortfarande slår rekord i princip varje år. I en jämförelse med friidrotten (som jag är stort fan av), hör vi oft pratas om omöjliga rekord och om de slås, kommer det att dröja generationer innan detta sker. Tror att detta hämmar friidrottande atleter och tränare. Gör som simningen; var lite naiva och tro på fortsatt utveckling gällande alla aspekter som påverkar tävlingssimningen.
Jag tror att procentsatsen av alla levande människor, är densamma oavsett folkmängd som lämpar sig att hålla på med elitidrott och då specifikt elitsimning. Jag tror också att simmarna som hade de nationella och internationella rekorden för 50 år sedan, hade simmat lika snabbt som de bästa idag, om förutsättningarna hade varit desamma.
Med det sagt, så är jag övertygad om oavsett individuell idrott på elitnivå, så är det samma mentala processer som styr den enkildes handlande idag och för 50 år sedan. Som elitidrottare försakar man ingenting som gemene man tycks tro, utan man väljer att träna och att tävla så ofta man kan, så länge man är frisk och "någorlunda hel".
Tommy Lindell